– Vi ska sitta här ända till klockan två i natt, säger Nathali Aykal och Mimmi Landérus. Båda håller på Örebro syrianska som just spelar sin första innefotbollsmatch, mot Frövi.
Klockan är tre på eftermiddagen men de första grupperna har hållit på ända sedan åtta på morgonen.
Det handlar alltså om AIF-cupen, för artonde året i rad, och fotboll 18 timmar i Idrottshuset. Och att syrianska har börjat spela märks med största tydlighet på läktarna.
På väggarna hänger syrianska flaggor och klacken upptar en stor del av ena långsidan – redan första femtonminutersmatchen. Det är tjugo lag som kämpar om att bli distriktsmästare och år 2001 vann Örebro Syrianska.
– Det här är bara början. Om några timmar kommer det många fler, säger Nathali som själv spelat fotboll i syrianska men nu har gått över till basket.
Syrianska ligger under med ett noll ungefär halva första matchen. Men de har inte givit upp, varken på planen eller på läktaren.
Trummorna dunkar fram ramsor och sånger, med röda och gula flaggor som taktpinnar. Ljudet stiger och sjunker beroende på vad som händer på planen.
Så gör syrianska dagens första mål och jublet bryter ut. Hemmagjorda röda och gula papperslappar far i luften och mistlurarna brölar.
Vem som vinner årets turnering var på eftermiddagen en öppen fråga. Förra året kom syrianska tvåa men Nathali och Mimmi tror på seger. Det gör också Michael Barsom, tidigare ordförande för Örebro Syrianska.
Michael Barsom var ordförande när syrianska vann 2001 och han beskriver målande vad som hände när segern var ett faktum.
– Fyra hundra supportrar stormade planen och hissade tränaren Dick Almkvist som måste ha känt det som att han vunnit VM, säger Michael Barsom.
Så förklarar han att fotbollen blivit något mycket viktigt för syrianer och framgångarna senaste tiden har varit stora, ända uppe på landslagsnivå.
